Blog

CONTENTS

- Dick's translation of The Owl and the Pussy-Cat for granddaughters

- Beatrice's elegy

 

The Owl and the Pussy-Cat

by Edward Lear

Ugglan och Kissekatten

av Edward Lear

Översättare: Morfar

I

The Owl and the Pussy-cat went to sea

   In a beautiful pea-green boat,

They took some honey, and plenty of money,

   Wrapped up in a five-pound note.

The Owl looked up to the stars above,

   And sang to a small guitar,

"O lovely Pussy! O Pussy, my love,

    What a beautiful Pussy you are,

         You are,

         You are!

What a beautiful Pussy you are!"

 

Ugglan och Kissekatten gick till sjöss

I en undebar ärtgrön båt

De hade med sig honung, och gott om pengar

Inslagna i en fempundssedel.

Ugglan tittade upp mot sjärnorna

Och sjöng till en små gitarr,

O underbara Kisse! O Kisse min älskling,

Vilken vacker Kisse Du är,

                Du är

                Du är

Vilken vacker Kisse Du är!

 

II

Pussy said to the Owl, "You elegant fowl!

   How charmingly sweet you sing!

O let us be married! too long we have tarried:

   But what shall we do for a ring?"

They sailed away, for a year and a day,

   To the land where the Bong-Tree grows

And there in a wood a Piggy-wig stood

   With a ring at the end of his nose,

             His nose,

             His nose,

   With a ring at the end of his nose.

 

Kisse sa till Ugglan, ¨O stiliga fågel!

Hur förtrollande söt Du sjunger!

O låt oss gifta vara! För länge har vi väntat:

Men vad ska vi använder för ring?¨

De seglade iväg, under ett år och en dag,

Till landet där bongträdet växer

Och där i en skog stod en griseknoen

Med en ring i sin spetsiga tryne

                Sin tryne

                Sin tryne

Med en ring i sin spetsiga tryne.

 

III

"Dear Pig, are you willing to sell for one shilling

   Your ring?" Said the Piggy, "I will."

So they took it away, and were married next day

   By the Turkey who lives on the hill.

They dined on mince, and slices of quince,

   Which they ate with a runcible spoon;

And hand in hand, on the edge of the sand,

   They danced by the light of the moon,

             The moon,

             The moon,

They danced by the light of the moon.

 

Kära Gris, är Du villig att sälja för en krona

Din ring? Sade grisen, ”Javisst.¨

Så de tog den och blev vigde näste dag

Av Kalkonen som bor på kullen.

De festade på färs och kvittenbitar,

Vilka de åt med en runzbara sked;

Och hand i hand, på den sandige strand,

Dansade de i månens sken,

                Månens sken

Månens sken

De dansade i månens sken.

 

 

 Beatrice Nyårsklagovisa

Beatrice fick diagnosen Parkinsons sjukdom 2004. Jag ville beskriva min sjukdom för en barndomsvän som jag återpptagit kontakten med. Det blev denna klagovisa.

Först förlorade jag förmågan att skriva mitt namn,

så gick några år och jag kunde inte lita på min handstil, den kunde flyga iväg och Dick fick skriva julkorten

och jag förlorade mitt självförtroende som bilförare,

men jag förlorade inte mitt goda  humör,

sedan förlorade jag mina klara ögon,  de blev ständigt rödsprängda, en biverkan av medicinerna,

 det tog lite på humöret, men inte mycket,

sedan förlorade jag min  röst, den blev knarrig och artikulationen otydlig och ansträngd,

men inte alltid och för det mesta var jag glad,

sedan förlorade jag min hållning, jag kunde inte stå rakt, bara ibland

men mitt humör var för det mesta glatt och min mentala hållning var rak

sedan föll magen ner och min slanka figur var ett minne blott,

men mitt goda humör behöll jag

sedan förlorade jag min uttrycksförmåga, de rätta ordvalen fick ersättas av sämre alternativ,

jag tyckte inte om det, men skriva kunde jag för då fanns det tid för min tröga hjärna att hitta den rätta synapsen

men det är klart min förmåga att underhålla och intressera var förminskad,

men jag fick väl ta det då

för jag har ju er, kära Dick och kära Anna och kära, kära Amanda och Alva och Saga och kära vänner och släkt och blommorna i trädgården

men sedan, sedan oj sedan fick jag svårt att andas och spasmer

och det är förödmjukande och nu gråter jag

och min  mentala spänst är borta, men jag kämpar och jag ska nog

återfå mitt goda humör, ge mig lite tid, för fast jag vet att jag till slut får ge mig,  så vet jag också att den tiden har inte kommit riktigt än, eller?

Men några goda nyår finns inte för mig,

det förstår ni väl!